I helgen 10-11 juli ska jag vara med på utomhusutställning i Sörbyskogen. Det är Mia Wikland och Marika Andersson som arrangerar och vi är åtta konstnärer som deltar med vår konst, och dessutom kommer det att finnas fika att köpa och vildsvinskebab och lite annat. Kolla mer på ​www.facebook.com/events/775662456644647?active_tab=about.

Här är några exempel på tavlor som jag kommer ha med på utställningen. Dessutom kommer jag att ha med tryck och kort.

Passa på att titta på en hel massa fin konst, fika och ha riktigt trevligt i helgen. Jag ser verkligen fram emot att träffa er alla!

2010-05-11 till 2021-05-29

Vår busiga, vackra, kloka och omtänksamma Collie finns inte längre. Efter att hon troget och lojalt tagit hand om och vaktat oss när vi varit sjuka, blev det till slut vi som hjälpa henne genom en tid med en tumör som växte och blev allt större. Vi ökade medicinerna successivt för att hon inte skulle behöva ha ont, men till slut sa kroppen ifrån, och det fanns ingen återvändo. Och inget tvivel på vad som var det rätta att göra. Nu springer hon fritt i skogen i hundhimlen med släktingar och hundkompisar från förr.

Collie var en mästare på att hitta på tokigheter. Hon kunde öppna alla dörrar och forcera alla staket. En period rymde hon hemifrån minst en gång i veckan. Jag vet inte hur många gånger jag hämtat henne i grannträdgårdar, eller snälla grannar kommit hem med henne. Alla har konstaterat att hon varit så snäll och lydig och kommit och suttit osv när de sagt åt henne! En gång har jag fått hämta henne hos polisen.
En annan gång klättrade hon över två staket och rymde över till terriergrannarna på gatan bredvid. Hon öppnade deras ytterdörr och gick in i deras kök och snodde en korv!

Det var tydligen en positiv upplevelse som fanns i hennes minne, för långt senare, när hon var dräktig och med bara någon vecka kvar till beräknad nedkomst, gjorde hon om samma procedur. Hon öppnade altandörren, sedan skjutdörren i uterummet, tog sig över två olika staket med sin tjocka mage och sprang över till terriergrannen. Det var bara det att den här gången var det mitt i natten och deras ytterdörr var låst, så hon kom inte in. Stackars Anette och Mats blev jätterädda när de vaknade av att någon ryckte i deras dörrhandtag i mörkret mitt i natten i början av september.

Collie hängde med på alla familjens äventyr. Och säg den airedale som inte älskar att vandra i fjällen, sova i tält, bo i husvagn eller åka på hundläger!

Colombia var på sätt och vis barnens hund. Våra döttrar var 13 och 14 när Collie föddes, och de har haft ett alldeles speciellt band. Så där som barn och hundar ofta får.

Utställningar var roliga, men skogen och apellplanen var minst lika kul! Collie älskade att jobba och samarbeta. Hon var en jätteduktig spårhund och när vi var ute på våra vanliga promenader blev hon överlycklig om vi passade på att träna lydnad och rally och diverse konster en stund. När jag gick ut med bara henne var hon supernöjd och tittade på mig som "du och jag matte", ungefär som Emil i Lönneberga och Alfred.

När jag blev utbränd blev det tyvärr inte lika mycket aktiviteter längre. Men Collie anpassade sig och blev min vårdhund istället. Hon kände av hur jag mådde, ofta bättre än jag själv, och när jag hade mina sämre dagar fanns hon där vid min sida. Då fick igen störa, det såg hon till. Inte ens husse! Hon kunde skrika i högan sky om någon kom i närheten när jag låg och vilade. Hon låg ofta intill när det var någon i familjen som var sjuk, och när coronan slog till och en vän till familjen flyttade in för att få hjälp och stöd, fanns Collie där vid hennes sida, särskilt de värsta dagarna.

​Farväl vår allra bästa vän, och tack för allt! Nu får vi klara oss utan din hjälp och klokhet. Och försöka hålla ordning på dina båda vilda avkommor som är kvar här hemma. För det var det du som var bäst på. Och nu måste vi börja släppa ut dem i trädgården, när inte du är här och öppnar dörren åt dem. Extra är lite dämpad, och Elias är väldigt orolig nu när du inte är här. Men vi ska göra vårt bästa för att ta hand om dem på bästa sätt.
​Vila i frid, finaste Colombia, det är så tomt här utan dig!

Nu har det snart gått två och ett halvt år sen min ateljé här nere i källaren var färdig, och det är dags för nästa etapp i källarrenoveringen. Det ska så småningom bli ett kök till dottern som är konditor i rummet intill ateljén. Fast just nu är det bara väldigt rörigt och totalt kaos! Förr i tiden tog man hem en stor container som man dumpade allt skräp i, men så går det ju inte till längre. I alla fall inte om man vill vara miljömedveten, och det vill man. Så nu är snart allt skräp framdraget och sorterat i olika högar för att sen kunna köras iväg till återvinningsstationen med. Det är helt otroligt vad mycket det blir när man släpar fram allt skräp ur vrårna! Jag tar mig knappt fram i min ateljé just nu. Det ska bli väldigt skönt när vi får bort allt skräp, och när bygget är klart så att Lisa kan komma igång i sitt nya kök! Kolla gärna in vad hon gör på hennes instagram @elisa_bakar. Under tiden får ni ha lite överseende med att det är rörigt här, för ni är givetvis välkomna ändå!

Jag längtar efter lite ordning och reda i min ateljé igen. När Lisas kök är klart, och när pandemirestriktionerna lättat, då ska vi fira!

Vill du beställa ett porträtt på ditt husdjur eller en målning av din favoritutsikt? Läs mer i min butik. Där kan du också köpa färdiga originaltavlor, tryck eller kort.

Nu har vi levt i över ett år med en pandemi. Det börjar bli vardag, även om jag känner att det är omöjligt att vänja sig riktigt. Jag längtar efter att kunna åka iväg och handla det jag behöver, i sällskap med någon. Att inte behöva överväga hur mycket folk det är på apoteket eller butiken innan man vågar sig in. Att kunna fira födelsedagar och andra högtider med familj och vänner. Jag drömmer om att kunna bjuda in er alla till min ateljé, eller till en utställning med vernissage!

Under året som gått har jag försökt komma på olika lösningar för att anpassa till rådande omständigheter. T.ex. har jag börjat ha öppet i min ateljé oftare. Jag har i princip öppet när jag är här, dvs på vardagseftermiddagar klockan 15-18. Det är för att sprida ut besökarna så att det inte blir för många åt gången. Enligt pandemilagen kan jag ta in max 2 kunder åt gången. Det fungerar riktigt bra, så vill du så kom hit. Här är ingen trängsel!

I våras var det tänkt att jag skulle haft en konstutställning i Wadköping här i Örebro. Tyvärr slog coronan till och jag blev tvungen att ställa in i sista stund. I stället satte jag upp mina tavlor hemma i ateljén. Jag sitter här och tittar på dem när jag arbetar med nästa motiv, men jag blir lite ledsen när jag tänker på att det nästan bara är jag som får se. Det var ju liksom inte så jag hade tänkt det. Jag har funderat över hur jag ska lösa detta, om jag ska kunna få till en ny utställning någonstans eller hur jag ska göra. Men nu har smittan ökat igen i höst och här i Örebro, liksom på många andra ställen har det införts lokala strängare råd, och vi ska helst inte träffa någon annan än dem vi bor ihop med. Eftersom jag jobbar på sjukhuset på förmiddagarna, och upplever paniken hos mig och andra anställda nu när antalet coronapatienter ökar och vi måste mobiliseras till covidavdelningar igen, vill jag göra allt för att inte vara en del i att smittan sprids vidare.
Därför gör jag så här istället. Ni får helt enkelt ta del av min utställning här på min blogg. Hoppas att ni gillar bildspelet!

De tavlor som finns till försäljning hittar ni i butiken under kategorin originaltavlor. Några av motiven finns även upptryckta som kort och A4-tryck. Motiven i kalendern 2021 finns alla med i bildspelet. Välj gärna att boka en tid för avhämtning. Det går också att välja att jag kommer ut utanför och lämnar över det ni handlat. Ni får så klart komma hit och titta på tavlorna på riktigt också. Här gäller endast en kund/ett sällskap åt gången och vi håller avstånd. Jag finns för det mesta i ateljén på eftermiddagarna kl. 15-18 vardagar. Ring innan på 070-6058568 om ni vill vara säkra på att jag är på plats.

Jag vill också passa på att påminna om att det finns julkort och min konstkalender 2021 att köpa. När du köper julkorten med fjällräv, fjälluggla, skogshare och lodjur, som alla är exempel på utrotningshotade arter, skänker jag 10% av priset till Naturskyddsföreningen.

Årets julkort och kalendern för 2021 är klara och finns att köpa i min butik här på hemsidan eller i ateljén. 
Motiven för årets julkort är några av våra svenska utrotningshotade djur. Jag kommer att skänka 10% av priset på dessa kort till Naturskyddsföreningen. Det är en fjällräv, en fjälluggla, en skogshare i vinterpäls och ett lodjur. Jag har även fyllt på lagret med julkort från tidigare år.
Kalendern består av en blandning av mina pastellteckningar och oljemålningar. Motiven är hämtade från den svenska naturen, både djur och naturvyer, och några hundar.

Med anledning av corona.
För närvarande råder särskilda lokala coronarestriktioner i Örebro län. Det innebär bl.a. att man ska undvika att vara nära andra människor än de som man bor ihop med. Därför ber jag er att respektera att hålla ett avstånd på minst 1-1,5 meter, samt att begränsa till ett sällskap i taget inne i ateljén.
​
Man kan med fördel handla i butiken här på hemsidan. Då packar jag beställningen och du kan välja om du vill få det hemskickat eller om du vill hämta det här. Vill du kan jag komma ut och lämna över det utanför. Det finns att kryssa i som alternativ i kassan i webbshoppen. 

Äntligen ska det bli verklighet! Min alldeles egen konstutställning med vernissage och allt!
Jag har jobbat som en galning för att få färdigt allt. Ville gärna ha lite fler oljemålningar med skiftande motiv från djur och natur.  Även om djurporträtten i pastell är det jag gjort mest, och som de flesta känner till att jag gör, så tänkte jag att det kan vara roligt att se lite mer än porträtt på andras djur när man kommer till min utställning. Och under det senaste året har jag kommit igång mer med att måla i olja. Sedan det för en dryg månad sedan blev klart att jag skulle få ha utställningen i Wadköping har jag maxat produktionen och målat för brinnande livet.

Ni är alla hjärtligt välkomna till min utställning! Jag är medveten om att läget nu med coronavirus inte är optimalt, så för er som tillhör riskgrupp, eller av annan orsak vill undvika vernissagen på fredag, rekommenderar jag att ni istället kommer någon annan dag. Jag har öppet utställningen till och med torsdag 26/3, och jag tror att det kommer vara tämligen folktomt i Wadköping under veckan.

Klicka här när du vill redigera.

Ofta är våra husdjur våra allra bästa vänner. De står oss närmare än vad någon människa gör. Kanske det är deras lojalitet och deras villkorslösa kärlek. De är liksom så bra på att visa att de gillar oss. Och så finns de alltid där för oss. När man är sprudlande glad själv och vill leka och dansa, så hänger de överlyckligt på. Men även när man mår dåligt, är sjuk eller ledsen. Då kommer de och vill vara nära och tröstar. Colombia vet precis när matte inte mår bra, då går hon emellan och säger till övriga flocken, inklusive husse, att nu låter ni matte vara ifred! 
När ens djur inte mår bra blir man orolig. I det läget önskar man att de kunde tala om vad det är som är fel. Jag blir orolig när mina hundar verkar hängiga, blir rädd för det värsta. För det mesta är det ingen fara, men samtidigt har jag varit med om att förlora en hund på en halvtimme från första symtom, så det är väl förklarligt att man blir orolig.
Tyvärr lever de flesta av våra husdjur inte lika länge som oss, utan vi blir tvungna att genomleva sorgen när de lämnar oss. Det blir så fruktansvärt tomt. Någon som varit en så stor del av ens vardag och liv finns inte längre kvar. Fast i hjärtat lever de kvar. Jag satt nyss och bläddrade bland gamla bilder, och en massa gamla minnen väcktes till liv. Tänk vad mycket kärlek jag fått av mina hundar genom åren! Nästa år är det 30 år sedan jag skaffade min första airedaleterrier! Jag har ett porträtt av nästan alla mina hundar, det fattas fortfarande ett. Porträttet på Trixi, som var min alldeles speciella hjärtehund, hänger vid soffan där jag brukar sitta. Hon tittar ner på mig med sin kloka blick och varje dag blir jag påmind om allt fint vi upplevt tillsammans och det otroligt täta band vi hade hon och jag.
Nu är Trixis barnbarn Colombia den äldsta och klokaste av mina hundar, och hennes barnbarnsbarn Elias och Extra är slynglarna som hittar på bus. Eller jag kanske ska säga att det är Elias! Extra är ganska harmlös om man jämför! Elias är fortfarande som en uppstudsig tonåring emellanåt, trots att han är 5 år gammal. Samtidigt vägs det upp av att han är den mest kärvänliga airedaleterrier jag någonsin haft! 
Tänk vad mycket de ger oss, våra husdjur! Så mycket glädje och kärlek! Det väger upp all oro och alla bekymmer de kan tänkas orsaka.

Vill du att jag tecknar ett porträtt av ditt älskade husdjur, så hör av dig! Skicka foto på mail aireforce.aa@gmail.com. Mer information, priser mm finns på sidan om konst.

På lördag är det ett år sedan invigningen av min alldeles egna ateljé! När jag tänker tillbaka på hur det var innan ateljén minns jag mest en salig röra. Jag satt vid matbordet och tecknade, så pennor, papper, dator, referensfoton osv var utspridda över hela bordet, och familjen fick helt enkelt sitta någon annanstans och äta. De flesta måltiderna intogs i soffan framför tv'n, eller på sommaren ute i uterummet. Färdiga teckningar, kort och tryck samt material av olika slag var utspritt i hela huset, uppe från vinden ner till källaren. Och källaren... de som varit hemma i vår källare innan ateljéns tid vet att den fungerade som förvaring av ALLT, men mest skräp, som borde ha forslats iväg till tippen.

Någongång i juletid förra året fick jag för mig att nu fick det vara nog! Jag inhandlade vit färg och en förrådshylla och gick ner i källaren, till det som är tänkt att bli makens verkstad. Jag knuffade alla prylar till ena kanten av rummet och gick loss med vitfärgen på taket och väggen. Ungefär halva rummet var klart när förkylning och utmattning kom ikapp och jag fick lägga ner alltihop!

​Det var då som min underbara och händige make kom till undsättning. Han målade, skruvade ihop hyllor och åkte MÅNGA vändor till tippen med skräp. Den gamla verkstan blev till ateljé och entrén fick också en uppfräschning och nya hatthyllor. Jag skäms lite för att säga det, men det ända som inte blev riktigt färdigt är makens verkstad...

Jag älskar att sitta nere i min ateljé och teckna och måla! Sedan i höstas har jag ändrat mitt schema, så nu jobbar jag förmiddagarna på sjukhuset, och på eftermiddagarna jobbar jag så mycket jag orkar nere i ateljén. Vissa lördagar sätter jag ut skylten på trottoaren utanför och har öppet för den som vill komma hit och se hur jag har det, och vad jag jobbar med för tillfället. Naturligtvis finns det kort och tryck och originalmålningar och teckningar till salu. Har ni extra tur så finns det några askar av Lisas fina, goda praliner till försäljning också! Är det så att ni har vägarna förbi när jag inte har öppet, så ring! Är jag hemma så släpper jag gärna in er.