det nya livet

Nu har vi levt i över ett år med en pandemi. Det börjar bli vardag, även om jag känner att det är omöjligt att vänja sig riktigt. Jag längtar efter att kunna åka iväg och handla det jag behöver, i sällskap med någon. Att inte behöva överväga hur mycket folk det är på apoteket eller butiken innan man vågar sig in. Att kunna fira födelsedagar och andra högtider med familj och vänner. Jag drömmer om att kunna bjuda in er alla till min ateljé, eller till en utställning med vernissage!

---

Under februari fick jag möjligheten att visa upp mitt arbete i en monter utanför patientbiblioteket, i kulverten på Universitetssjukhuset i Örebro. Jag har fått så mycket uppskattning av kolleger på sjukhuset, men också av andra som blivit insläppta i den låsta kulverten för att kunna titta. Det ger så mycket glädje och värme, och en massa inspiration att få alla fina kommentarer!

---

Under året som gått har jag försökt komma på olika lösningar för att anpassa till rådande omständigheter. T.ex. har jag börjat ha öppet i min ateljé oftare. Jag har i princip öppet när jag är här, dvs på vardagseftermiddagar klockan 15-18. Det är för att sprida ut besökarna så att det inte blir för många åt gången. Enligt pandemilagen kan jag ta in max 2 kunder åt gången. Det fungerar riktigt bra, så vill du så kom hit. Här är ingen trängsel!

​Jag har också lagt till en funktion i min webbshop, så att du kan köpa det du vill på nätet, och sen komma hit och hämta. Då kan du välja om du vill komma in och hämta i ateljén eller så klickar du i att jag ska komma ut med det du beställt och lämna över utanför.

Det här året med pandemin har varit tufft för många av oss, och har satt sina spår. Jag hoppas ändå att vi tar oss igenom detta tillsammans och att vi kan ta med oss lärdomar för framtiden. Jag hoppas att vi lär oss att inte ta allt för givet och att uppskatta att kunna umgås med varandra.
Just nu är smittspridningen här väldigt hög, och sjukhuset där jag jobbar rustar för att återigen kunna ta emot fler covidpatienter. Men jag väljer att försöka tänka positivt ändå. Jag hoppas att våren kommer med sjunkande smittspridning och att vaccineringen kan öka allt eftersom. I veckan som gick fick både mina och makens föräldrar sina första vaccinsprutor och själv fick jag första för några veckor sedan. Så nu har nedräkningen börjat inför att vi ska få kramas igen!

Följ gärna mig och mitt arbete genom att prenumerera på mina nyhetsbrev!

nyhetsbrev